-
2016-09-09 23:07:00 /
Allmänt /
Comments
Hejsan, det var så länge sedan sist.
Det var så längesen jag tänkte på att ens öppna datan, sätta mig ner och skriva... Men senaste tiden har jag känt ett sug som bara dragit mig mot datorn. Jag vill dokumentera, jag vill skapa en plats där jag kan samla mina minnen. En plats som bara är min, men som jag så klart gärna delar med mig av.
Det händer mycket i mitt liv just nu och kanske är det därför jag känner att jag måste stanna upp ibland och se mig omkring. Det kan hända att jag inte bloggar varje dag, kanske inte varje vecka... men jag har en plats där jag kan stanna upp, dela med mig av min tankar och funderingar och jag har en plats jag kan fylla med mina minnen.
Jag har raderat tidigare inlägg som jag haft på denna blogg då jag känner att jag vill börja om på nytt, för mig är detta en ny tid i livet och en annan tid som jag känner att jag vill fokusera på. Jag vill lägga min tid som tonåring på hyllan, minnen, känslor, sorg, och allt som hörde där till. Jag vill inte se tillbaka, utan jag vill se framåt - för att för mig är det så viktigt att blicka framåt.
hej till alla er som inte vet vem jag är, som kanske är nya besökare eller till er som är nyfikna vem det är som sitter och skriver här bakom skärmen..
Anna Aldén heter jag, 23 år bor tillsammans med min Sambo Simon, vår hund och våra fina katter. Jag gillar att gosa, ligga på soffan, makeup och inredning. Jag kläder är såklart ett stort intresse också då jag jobbar in en klädbutik i västervik som heter Ogräs. Jag älskar Ben Howard och ska gifta mig med honom en vacker dag. Just a fact
Jag och simon är nyinflyttade i vårt alldeles egna lilla hus, vi flyttade in i mitten av juni och allting känns bara så himla rätt. Självklart kommer jag dela med mig mycket av vad som händer hemma, renoveringar och inredningsval. Simon håller på att gräva ut grunden på huset då det var lite för hög fuktighet under huset när vi köpte de. Nu kommer det bli besiktinigsbar krypgrund och det känns ändå som att vi kommit en bra bit på vägen. Simon pratar om att det är dags att köpa grus osv så de är väl dags att bli av med jordhögarna som just nu pryder vår tomt. Ser förskräckligt ut, men kan ju bara tänka mig hur de ser under jordhögarna... herregud.
En vecka efter att vi flyttat in så fick jag ett plus på den där magiska stickan, den där lilla stickan som förändrar allting. Jag har vetat att jag är gravid i 2 månader nu och det måste nog ha varit de längsta månaderna i hela mitt liv. Det känns som att livet har stått helt stilla, precis stilla. Vi är så himla glada och jag har bara velat skrika ut det så att hela världen fick veta, enda sedan den dagen det stod gravid på det där lilla testet jag gjorde bara för att. Det där lilla testet som jag tänkte, amen jag testar även att jag vet att det är 5 dagar kvar till mensen. Det lilla testet, det lilla testet som inte tvekade en sekund innan de lös upp om det.
Jag kan inte säga att det känns overkligt, det gör det inte. Med tanke på hur jag har mått. Det är nog mer att det känns ofattbart, jag har svårt att ta in, svårta att förstå... att jag ska bli mamma. Jag kan inte förstå det.
Ja nu har vi en liten sammanfattning på mig, mitt liv, vad som komma skall och jag kan nu konstatera att jag har skrivkramp. Jag hoppas att vi ses fler gånger